Till innehåll
Vårdgivare och samarbetspartners Vårdgivare och samarbetspartners
Vårdgivare och samarbetspartners
Vårdgivare och samarbetspartners

Translate

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Styrning av hjälpmedelsverksamheten

Hjälpmedelshandboken är det dokument som styr vilka hjälpmedel som kan förskrivas i Region Västmanland och länets kommuner, vilka kriterier som gäller vid förskrivning samt vilka avgifter som tas ut. Hjälpmedelshandboken bygger på lagar, förordningar och föreskrifter som reglerar hälso- och sjukvården generellt och hjälpmedelsområdet specifikt, se nedan.

Hjälpmedelshandboken är gemensam för samtliga hjälpmedelsområden och den beslutas av politiker. De delar som berör Hjälpmedelscentrum beslutas av Hjälpmedelsnämnden och de delar som rör Synenheten, Hörselenheten, ortopedtekniska hjälpmedel samt klinikhjälpmedel beslutas av regionstyrelsen. Avgifter beslutas av regionfullmäktige

I den hjälpmedelspolicy som Region Västmanland och länets kommuner beslutat om tydliggörs politikernas synsätt och viljeinriktning vid förskrivning av hjälpmedel. Du finner policyn i underkategorin hjälpmedelspolicy.

Hjälpmedelspolicy

Syfte

Region Västmanland och länets kommuner har en gemensam hjälpmedelspolicy. Syftet med policyn är att tydliggöra synsätt och viljeinriktning vid förskrivning av hjälpmedel.

Principer

Policyn utgår från de lagar och föreskrifter som är relevanta för området samt FN:s konventioner om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och barns rättigheter - barnkonventionen. 

Hjälpmedel i denna policy är, hjälpmedel för det dagliga livet och hjälpmedel för vård och behandling. Med hjälpmedel för det dagliga livet avses individuellt utprovad produkt som syftar till att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funktionsnedsättning. Förskrivning av hjälpmedel ska baseras på bästa tillgängliga kunskap.

Personer med funktionsnedsättning ska kunna behålla sina hjälpmedel genom hela vård- och behandlingskedjan och vid flytt mellan länets kommuner.

Ledord: närhet, kontinuitet, delaktighet, jämställdhet och jämlikhet.

Huvudmännens synsätt och viljeinriktining

  • Personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till hjälpmedel för att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet. 
  • Barns intressen och behov ska särskilt tillvaratas.
  • Personer med funktionsnedsättning som har störst behov ska ges företräde till hjälpmedel. 
  • Personer med funktionsnedsättning ska bemötas på ett respektfullt, serviceinriktat och professionellt sätt.
  • Helhetssyn av personens livssituation ska prägla förskrivningen av hjälpmedel.
  • Hjälpmedel ska vara en integrerad del i habilitering, rehabilitering eller vård och behandling.
  • Personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i hjälpmedelsförskrivningen. 
  • Information om alternativa hjälpmedel ska ges för att personen själv ska kunna välja när det finns likvärdiga alternativ. 
  • Behovet av hjälpmedel ska i princip inte innebära en merkostnad om hjälpmedel inom beslutat bassortiment förskrivs.
  • Hjälpmedelshanteringen ska bedrivas på ett miljövänligt och kostnadseffektivt sätt.
  • Forskning och utveckling om hjälpmedel ska stimuleras i syfte att förbättra kunskapen kring hjälpmedel.

Referenser

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)

Lag (1993:584) om medicintekniska produkter

Patientlag (2014:821)

Patientsäkerhetslag (2010:659)

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården

Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 

FN:s konvention om barnets rättigheter – barnkonventionen

Termbanken, Socialstyrelsen

Intern referens

Denna policy är fastställd av Landstingsfullmäktige 2016-06-21 § 72, dnr LTV 160264 samt av länets kommuner under 2016. 

Vad är hjälpmedel?

Hjälpmedel som förskrivs till en person med funktionsnedsättning benämns personliga hjälpmedel. Personligt förskrivna hjälpmedel kan vara hjälpmedel för det dagliga livet eller för vård och behandling. 

Hjälpmedel för det dagliga livet och hjälpmedel för vård och behandling definieras i Hjälpmedelspolicyn, se ovan. Definitionen av personliga hjälpmedel är hämtad från Socialstyrelsens termbank.

Vissa hjälpmedel definieras som förbrukningsartiklar. Sådana anskaffas och bekostas av patienten själv. Läs mer nedan.

I Västmanlands handbok används också begreppet grundutrustning. Läs mer nedan.  

Personliga hjälpmedel

Personliga hjälpmedel är individuellt utprovade produkter som syftar till att personer med funktionsnedsättning kan bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera sin funktionsnedsättning. Hjälpmedel avser de produkter som kräver hälso-och sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning, utprovning, eventuell anpassning och träning. 

Hjälpmedel förskrivs efter behovsbedömning av legitimerad hälso-och sjukvårdspersonal och ska ses som en integrerad del av vård, behandling, habilitering och rehabilitering. Hjälpmedel för sport, motion och hobbyverksamhet eller till fritidsboendet ligger enligt Hjälpmedelshandboken utanför begreppet ”det dagliga livet” och kan därför inte förskrivas som personliga hjälpmedel i Västmanland. 

Personliga hjälpmedel är också hjälpmedel för vård och behandling. I Region Västmanland kallas de hjälpmedlen för medicinska behandlingshjälpmedel. De är avsedda för att förbättra, kontrollera eller bibehålla en persons medicinska tillstånd, till exempel ventilator, CPAP, insulinpump, slemsug och inhalator. 

Produkter som finns att köpa i öppna handeln så kallade konsumentprodukter och produkter som vanligtvis ingår i hemmiljön, ”var mans produkt”, är i Västmanland inte personliga hjälpmedel. Sådana produkter får köpas av den enskilde, så kallat egenansvar. Det finns några undantag, till exempel GPS-larm samt surfplattor för att kunna kommunicera.

Medicintekniska produkter och konsumentprodukter 

De flesta hjälpmedel är CE-märkta medicintekniska produkter. Det innebär att tillverkaren ansvarar för att produkterna uppfyller höga säkerhetskrav och att de är testade och godkända för målgruppen. 

Det förekommer även att konsumentprodukter kan förskrivas som hjälpmedel. Om konsumentprodukter tas in i sortimentet görs en riskanalys i samband med det. Ur förskrivarens perspektiv förskrivs de hjälpmedlen på samma sätt som medicintekniska produkter. 

Om förskrivaren till en specifik patient vill förskriva en konsumentprodukt som hjälpmedel som inte finns i sortimentet måste förskrivaren göra en riskanalys, i vissa fall i samråd med tekniker och hjälpmedelskonsulent på Hjälpmedelscentrum. 

Förbrukningsartiklar

Patienten anskaffar och bekostar själv förbrukningsartiklar såsom:

  • Batterier som kan köpas i öppna handeln, t.ex. till synhjälpmedel, hörapparater. Barn under 20 år får batterier till hörapparat och insulinpump.
  • Batterier till eldrivna rullstolar om orsaken är bristfällig laddning
  • Färgpatroner, speciella papper till datautrustning
  • Lysrör, glödlampor till synhjälpmedel
  • Elektrodplatta, elektrodsalva (gel), rullhäfta och batterier till elektriska nervstimulatorer för smärtlindring
  • Madrass till säng (vård i livets slutskede undantaget)
  • Däck och slang
  • Vaxfilter, ljudslangar, domer med mera till hörapparater

Hjälpmedel för motion, sport och hobby

Hjälpmedel, tillbehör eller anpassning av hjälpmedel för motion, sport och hobbyverksamhet eller till fritidsboendet är ett egenansvar. Egenansvar innebär att patienten själv bekostar sådana hjälpmedel. 

Vem bestämmer vad som är hjälpmedel?

Sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar enligt Hälso-och sjukvårdslagen att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Varje sjukvårdshuvudman beslutar vilka hjälpmedel som ska erbjudas och vilka avgifter som patienten ska betala. Det innebär att vilka hjälpmedel som är möjliga att förskriva varierar över landet. I Region Västmanland och i länets kommuner är det hjälpmedelshandboken som gäller. 

Utöver hjälpmedelshandboken är det upphandlingar av hjälpmedel som styr vad som i första hand kan förskrivas som hjälpmedel. Om inte patientens behov kan tillgodoses med hjälpmedel från det upphandlade sortimentet finns möjligheter att fatta beslut för en enskild patient. 

I hjälpmedelspolicyn anges den politiska viljeinriktningen och syftet med att förskriva hjälpmedel. 

Grundutrustning

Grundutrustning innebär att särskilda boenden, daglig verksamhet, förskolor, skolor och sjukvårdsinrättningar ska vara inredda och utrustade så att miljön motsvarar de behov som finns för den verksamhet som ska bedrivas. Kostnadsansvar, läs mer här.

Grundutrustning innefattar även de hjälpmedel som behövs för att personalen ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett säkert sätt, exempelvis reglerbara sängar, personlyftar och arbetsstolar. De benämns ibland arbetstekniska hjälpmedel och arbetsgivarens skyldighet att tillgodose behoven regleras via arbetsmiljölagen. I Västmanland benämns dessa hjälpmedel inom Hjälpmedelscentrums ansvarsområde för omvårdnadshjälpmedel och är klassade som ansvar 4 hjälpmedel.  

Grundutrustning bekostas av vårdgivaren eller den som ansvarar för verksamheten. Kravet på grundutrustning ska vara uppfyllt av den som bedriver verksamheten innan ett personligt hjälpmedel förskrivs. 

För personer som har personlig assistans och bor i eget boende finns inte något krav på grundutrustning. Hjälpmedlen förskrivs som personliga hjälpmedel oavsett vem som är arbetsgivare för assistenterna.  

Myndigheter inom hjälpmedelsområdet

Följande myndigheter och verksamheter har betydelse för hjälpmedelsområdet. 

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen arbetar bland annat med att ta fram och utveckla statistik och regler, till exempel föreskriften SOSFS 2008:1. Socialstyrelsen bidrar också med kunskap som stöd till vården och omsorgen, som till exempel kunskapsstödet inom hjälpmedelsområdet.

Läkemedelsverket

Läkemedelsverket har tillsynsansvar för medicintekniska och specialanpassade produkter och även tillsynen av tillverkare av sådana produkter. Verksamheter som utför specialanpassningar, exempelvis hjälpmedelscentraler, hörcentraler och ortopedtekniska avdelningar ska vara registrerade hos Läkemedelsverket.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO

IVO har ansvar för tillsynen över den yrkesmässiga användningen och hanteringen av medicintekniska produkter och över egentillverkade produkter. IVO kan få kännedom om eventuella missförhållanden genom bland annat verksamheternas avvikelserapportering och anmälningar av vårdskador.

Myndigheten för delaktighet

Myndigheten för delaktighet har regeringens uppdrag att verka för att funktionshinderspolitiken ska få genomslag i hela samhället. De arbetar också med välfärdsteknik, som kan vara samma produkt som hjälpmedel men oftast är närliggande teknik.  

Sveriges Kommuner och Landsting 

Sveriges kommuner och landsting (SKL) är en arbetsgivar- och intresseorganisation där alla kommuner, landsting och regioner är medlemmar. SKL:s uppgift är att stödja och bidra till att utveckla medlemmarnas verksamhet och har bland annat ett nätverk inom hjälpmedelsområdet.

Lagar och föreskrifter

Hjälpmedelsverksamheten och förskrivning av hjälpmedel regleras av flera olika lagar, förordningar och föreskrifter. Här beskrivs några lagar och föreskrifter som är centrala för hjälpmedelsområdet.  

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) reglerar sjukvårdshuvudmännens skyldighet att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning i 8 kap. 7 § och 12 kap. 5 §. Det som skrivs generellt om hälso- och sjukvårdens mål, kvalitetssystem med mera gäller även vid hantering och förskrivning av hjälpmedel.  

Patientsäkerhetslag (2010:659) innehåller bestämmelser om hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter, behörighets- och legitimationsfrågor samt vårdgivarens skyldighet att bedriva systematiskt patientsäkerhetsarbete. Här står också om att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och dess personal. 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om ansvaret för medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Verksamheter inom hälso- och sjukvården som använder medicintekniska produkter är skyldiga att se till att endast säkra och medicinskt ändamålsenliga produkter används. Här tydliggörs vårdgivarens, verksamhetschefens och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar när det gäller användningen av medicintekniska produkter.

Patientlag (2014:821) beskriver patientens ställning i vården samt möjligheten att välja hjälpmedel om det finns alternativ, att patienten ska få information om hjälpmedel som finns samt att informationen ska vara anpassad till patienten. 

Lag (1993:584) om medicintekniska produkter  innehåller definition av medicinteknisk produkt och allmänna bestämmelser om hanteringen av medicintekniska produkter. 

Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter innehåller krav som ska uppfyllas för att en medicinteknisk produkt ska få CE-märkas (en produktmärkning av EU) och släppas ut på marknaden. Föreskriften innehåller även bestämmelser om specialanpassning av produkter. 

Lag (2007:1091) om offentlig upphandling  ligger till grund för upphandling av hjälpmedel. 

Hjälpmedelshandboken