Förskrivningsprocessen påbörjas efter att en bedömning av patientens behov genomförts och är grunden för insatser som innefattar att förskriva hjälpmedel. Det är patientens individuella behov som avgör vilka hjälpmedel som kan förskrivas. När närståendes stöd är en förutsättning för användningen av hjälpmedel eller när de själva ska använda ett hjälpmedel bör de om möjligt vara delaktiga i bedömningen. Patientens behov av hjälpmedel ska ses i relation till andra planerade och eller genomförda åtgärder. Utgångspunkten är att patientens behov ska tillgodoses med så kostnadseffektiva hjälpmedel eller lösningar som möjligt. 

Förskrivningsprocessen följer Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. 

Bedöma behov av insatser – identifiera hälsotillstånd

• Identifiera hälsotillstånd
• Utgå från det behov av stöd (hjälpmedel) som patienten har
• Relatera behoven till andra planerade eller vidtagna åtgärder
• Ta reda på lokala förutsättningar – hjälpmedelshandboken
• Dokumentera åtgärderna och målet med hjälpmedlet i en plan eller i patientjournalen. Förskrivare och patient ska vara överens om målet med hjälpmedlet.
• Välja alternativ väg till hjälpmedel
• Nedan följer en kortfattad beskrivning av förskrivningsprocessens steg. Mer fakta och information finns att läsa i Socialstyrelsens skrift Förskrivning av hjälpmedel – Stöd vid förskrivning av hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning.
• Förskrivningsprocessens olika steg är:
• Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt
• Specialanpassa vid behov
• Informera
• Instruera och träna
• Följa upp och utvärdera funktion och nytta

Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt

Efter behovsbedömning ska förskrivaren prova ut, anpassa och välja lämpligt hjälpmedel. Förskrivaren ska informera om de hjälpmedel som finns och erbjuda patienten möjlighet att välja hjälpmedel när det finns olika hjälpmedel tillgängliga. I valet av produkt ska patienten så långt som det är möjligt vara delaktig. Att patienten ska fungera i sin miljö och livssituation ska vara avgörande. 

Den genomförda behovsbedömningen och lokala förutsättningar är grunden för val av hjälpmedel. Hänsyn ska även tas till lager- och bassortiment inom regionen. Det är viktigt att förskrivaren vid val av lämplig specifik produkt även analyserar de eventuella risker som finns i samband med användandet av hjälpmedlet och informerar om dessa.

Specialanpassa vid behov

Om behov hos en patient inte kan tillgodoses med ett anpassat hjälpmedel, inom eller utanför sortimentet, kan det bli aktuellt med en specialanpassning. En specialanpassning ska baseras på en skriftlig anvisning och produkten ska vara avsedd för en namngiven person. Se även avsnittet specialanpassning 

Informera 

Information om hjälpmedlet och dess användning ska ges till patienten. När det är aktuellt ska närstående informeras. Informationen bör lämnas både i skriftlig och muntlig form och den ska anpassas till patientens ålder, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar, exempelvis kognitiv förmåga. 

Tillverkarens bruksanvisning ska alltid lämnas med hjälpmedlet. Vid genomgång av bruksanvisningen är det viktigt att informera om användningsområde utifrån tillverkarens avsedda syfte, eventuella begränsningar samt om skötsel och underhåll. Komplettering av bruksanvisningen ska göras vid specialanpassning. Om en bruksanvisning behövs på annat språk, kontakta respektive hjälpmedelsenhet. Leverantörerna kan ha bruksanvisning på flera språk.

Förskrivaren ska också informera om eventuella lånevillkor, försäkringsskydd och återlämning av hjälpmedlet.

Instruera och träna

Förskrivaren ansvarar för att instruera patienten hur hjälpmedlet ska användas och hanteras. När det behövs en lång träningsperiod är det viktigt att patienten får information om vem som har ansvar för träningen eftersom förskrivaren kan delegera träningen till någon annan befattningshavare.  

När hjälpmedlet ska användas av till exempel närstående eller personal ska de få motsvarande instruktion. Förskrivaren måste förvissa sig om att närstående och exempelvis kontaktperson för personalgrupper har förstått instruktionerna. 

Verksamhetschef har ansvaret för att personal eller personliga assistenter har tillräcklig kunskap för de arbetsuppgifter som ska utföras. Verksamhetschefen kan komma överens med förskrivare om att utbilda personal, men det ligger då utanför förskrivningsprocessen.

Följa upp och utvärdera funktion och nytta 

Förskrivaren ansvarar för uppföljning av förskrivet hjälpmedel. Uppföljningen syftar till att utvärdera om hjälpmedlet uppfyller tidigare uppsatta mål samt att den information och de instruktioner som tidigare lämnats uppfattas på ett korrekt sätt. 

Patienten ska upplysas om vem som har det fortsatta uppföljningsansvaret.

Avsluta en förskrivning 

Om en uppföljning och utvärdering visar att målen nåtts kan ärendet avslutas. Information ska ges om vem man kan vända sig till om behoven förändras.

Förskrivningsprocessens olika steg

Bilden är hämtad från Socialstyrelsens skrift Förskrivning av hjälpmedel (artikelnr 2016-8-2)

Överklaga beslut och klaga

Det finns inte någon formell rätt för patienten att överklaga när förskrivaren bedömt att ett visst hjälpmedel inte kan förskrivas. Förskrivning av hjälpmedel görs utifrån hälso- och sjukvårdslagen där beslut inte kan överklagas. Om patienten inte är nöjd med förskrivarens bedömning kan hen framföra det skriftligt till förskrivarens verksamhetschef. Blankett finns på länken nedan.

Det finns också möjlighet att framföra sina synpunkter på vård och omsorg till Patientnämnden eller rådgöra med dem. Läs mer om detta på Region Västmanlands webbplats

Kontaktuppgifter till Patientnämndens kansli 

Telefon: 021–17 59 00 E-post: patientnamnden@regionvastmanland.se

För ortopedtekniska hjälpmedel gäller att förskrivande klinik eller familjeläkarenhet har kostnadsansvaret för förskrivet hjälpmedel. Det är förskrivarens organisationstillhörighet som styr. 

Regionen har också det ekonomiska ansvaret för de ortopedtekniska hjälpmedel som förskrivs av privata vårdgivare med vårdavtal eller vårdgivare som ersätts enligt Förordning (1994:1121) om läkarvårdsersättning samt Förordning (1994:1120) om ersättning för fysioterapi. Riktlinjer och hjälpmedel finns angivna under rubriken Träning, vård och behandling.

Inom hjälpmedelsområdet förekommer avgifter som patienten betalar. Det är olika avgifter inom olika hjälpmedelsenheter.

Behandlingshjälpmedel är hjälpmedel för en enskild patient där hjälpmedlet är en del av, eller en förutsättning för en medicinsk behandling. Behandlingshjälpmedel är ortoser som förskrivs under en begränsad tid, såsom ortoser för att fixera frakturer, rupturer eller annat. Till gruppen räknas också behandlingsskor vid diabetes/kärlsjuka eller andra typer av ortoser i samband med trauma/operationer eller annan behandling, för att säkerställa ett gott medicinskt resultat. 

För behandlingshjälpmedel tas inte någon avgift ut.

Egenavgift 

På vissa förskrivna ortopedtekniska hjälpmedel uttas en egenavgift av patienten enligt nedanstående tabell. Patienten betalar upp till maxbeloppet.

Från 2016 gäller följande avgifter för ortopedtekniska hjälpmedel. 

• Bråckgördlar/bråckbandage 
  200 kr 
• Mjuka ortoser vuxna 
  Patienten betalar hela beloppet 
• Mjuka ortoser, barn 
  300 kr 
• Semirigida ortoser vuxna 
  0 kr 
• Rigida (hårda) ortoser 
  0 kr 
• Ortopediska skor, vuxna 
  800 kr 
• Efterbehandlingsskor, vuxna 
  0 kr 
• Ortopediska skor, barn 
  400 kr 
• Skoinlägg-Fotbäddar 
  600 kr 
• Skoinlägg-Fotbäddar Barn 
  300 kr 

Om ett ortopedtekniskt hjälpmedel kräver justering eller reparation kan patienten vända sig direkt till utlämningsstället. Hjälpmedel har en garantiperiod. Vid senare underhåll och reparationer i syfte att förlänga hjälpmedelets livslängd kan beslut tas av legitimerad ortopedingenjör. Behöver hjälpmedelt ersättas ska ny rekvisition skickas.

Avvikelsehantering – rapportering av tillbud eller olycka

Enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) ska alla vårdgivare bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete. Som en del i det ska alla händelser som medfört eller kunna medföra en vårdskada utredas och om möjligt ska åtgärder vidtas så att det inte kan hända igen. 

Av Socialstyrelsens ändring (SOSFS 2013:6) i föreskriften SOSFS 2008:1 om ansvaret för medicintekniska produkter framgår att en anmälan i vissa fall ska göras till tillverkaren samt till Läkemedelsverket om en negativ händelse eller ett tillbud med en medicinteknisk produkt inträffar. Respektive hjälpmedelsenhet tar ansvaret för sådana anmälningar.

Förskrivare eller annan personal som får kännedom om en negativ händelse där en medicinteknisk produkt är involverad ska anmäla det till respektive hjälpmedelsenhet, det vill säga Hjälpmedelscentrum, Synenheten, Hörselenheten eller Ortopedtekniska avdelningen.

För att anmäla händelsen ska blanketten Anmälan om negativ händelse och tillbud med medicintekniska produkter användas.

Hjälpmedlet ska inte användas under utredningstiden.

Om hjälpmedlet är från Hjälpmedelscentrum ska blanketten skickas till enhetschefen för Teknik och inköp på Hjälpmedelscentrum. Märk upp hjälpmedlet med patientens namn, personnummer, förskrivarens namn och telefonnummer.

Instruktion Avvikelser och reklamationer i webSesam (gäller endast Hjälpmedelscentrum)

Instruktion negativ händelse eller tillbud med medicintekniska produkter

För övriga hjälpmedelsverksamheter, kontakta enheten för fortsatt handläggning.

När en patient får ett dyrare hjälpmedel förskrivet bör patienten ta kontakt med sitt försäkringsbolag för att säkerställa att hemförsäkringen täcker hjälpmedlet. I annat fall bör patienten teckna en särskild försäkring för hjälpmedlet. Förskrivaren ska informera patienten om när försäkring behövs. 

När hjälpmedel ska tas med på resor behövs oftast en särskild reseförsäkring tecknas.

Patienten betalar själv försäkringspremien. Om patienten är omyndig är det målsman, god man eller förvaltare som ansvarar för försäkringen. 

Försäkringen bör täcka stöld och brand. Därtill finns allriskförsäkringar (eller drulleförsäkringar) att teckna för att täcka skador som kan uppstå när patienten använder hjälpmedlet.

Hjälpmedel som skadas vid transport eller resa

Patienten ska anmäla till transportbolaget om ett hjälpmedel skadats vid till exempel flygresa eller färdtjänst. Transportskada ersätts via reseförsäkring eller hemförsäkring och inte av regionen.

Med få undantag är de ortopediska hjälpmedlen mer eller mindre individuellt tillverkade varför återlämning och återanvändning inte är aktuellt. Hjälpmedel som inte längre används kan med fördel lämnas till Ortopedtekniska avdelningen för återvinning.