Allmänna regler vid förskrivning av hjälpmedel

Förskrivare är den som förskriver hjälpmedel för det dagliga livet. Förskrivaren är oftast en legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som i samverkan med patienten och eventuell närstående efter behovsbedömning väljer lämplig produkt. Behovsbedömning och förskrivning av hjälpmedel är en del i ett helhetsperspektiv runt patienten och den är en del i habiliterings- eller rehabiliteringsplanen. 

Förskrivare för hjälpmedel i Västmanland: 

• arbetsterapeut 
• audionom 
• barnmorska
• dietist
• fysioterapeut/sjukgymnast 
• läkare 
• logoped  
• optiker 
• sjuksköterska 
• synpedagog vid synenheten

Förskrivare tillhör olika yrkesgrupper beroende på vilket hjälpmedelsområde eller inom vilken enhet hjälpmedlet hanteras. Det är sjukvårdshuvudmannen som fattar beslut om vilka yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdspersonalen som får förskriva hjälpmedel. Varje verksamhetschef ansvarar för att den som inom verksamheten förskriver hjälpmedel har den kompetens som behövs för uppgiften. Det innebär att förskrivaren har kunskap om lagstiftning som reglerar förskrivning av hjälpmedel, kan tillämpa den i förskrivningsprocessen och har kompetens inom relevanta hjälpmedelsområden.

Har förskrivaren inte tillräcklig kunskap är det hens ansvar att samråda med till exempel andra inom behandlingsteamet eller personal inom hjälpmedelsverksamheten.

Samma regelverk gäller för privatpraktiserande fysioterapeuter/sjukgymnaster och arbetsterapeuter som har vårdavtal eller samverkansavtal med avtalsenheten i Region Västmanland och som arbetar på uppdrag av familjeläkare samt för logopeder med samverkansavtal. Förskrivningsrätten finns så länge avtal finns. 

Fysioterapeuter/sjukgymnaster inom företagshälsovården har inte förskrivningsrätt. 

Information om vilken yrkesgrupp som har förskrivningsrätt till ett visst hjälpmedel finns under respektive hjälpmedelsverksamhets produktområden.

Förskrivningsprocessen påbörjas efter att en bedömning av patientens behov genomförts och är grunden för insatser som innefattar att förskriva hjälpmedel. Det är patientens individuella behov som avgör vilka hjälpmedel som kan förskrivas. När närståendes stöd är en förutsättning för användningen av hjälpmedel eller när de själva ska använda ett hjälpmedel bör de om möjligt vara delaktiga i bedömningen. Patientens behov av hjälpmedel ska ses i relation till andra planerade och eller genomförda åtgärder. Utgångspunkten är att patientens behov ska tillgodoses med så kostnadseffektiva hjälpmedel eller lösningar som möjligt. 

Förskrivningsprocessen följer Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2021:52) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. 

Bedöma behov av insatser – identifiera hälsotillstånd

• Identifiera hälsotillstånd
• Utgå från det behov av stöd (hjälpmedel) som patienten har
• Relatera behoven till andra planerade eller vidtagna åtgärder
• Ta reda på lokala förutsättningar – hjälpmedelshandboken
• Dokumentera åtgärderna och målet med hjälpmedlet i en plan eller i patientjournalen. Förskrivare och patient ska vara överens om målet med hjälpmedlet.
• Välja alternativ väg till hjälpmedel
• Nedan följer en kortfattad beskrivning av förskrivningsprocessens steg. Mer fakta och information finns att läsa i Socialstyrelsens skrift Förskrivning av hjälpmedel – Stöd vid förskrivning av hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning.
• Förskrivningsprocessens olika steg är:
• Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt
• Specialanpassa vid behov
• Informera
• Instruera och träna
• Följa upp och utvärdera funktion och nytta

Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt

Efter behovsbedömning ska förskrivaren prova ut, anpassa och välja lämpligt hjälpmedel. Förskrivaren ska informera om de hjälpmedel som finns och erbjuda patienten möjlighet att välja hjälpmedel när det finns olika hjälpmedel tillgängliga. I valet av produkt ska patienten så långt som det är möjligt vara delaktig. Att patienten ska fungera i sin miljö och livssituation ska vara avgörande. 

Den genomförda behovsbedömningen och lokala förutsättningar är grunden för val av hjälpmedel. Hänsyn ska även tas till lager- och bassortiment inom regionen. Det är viktigt att förskrivaren vid val av lämplig specifik produkt även analyserar de eventuella risker som finns i samband med användandet av hjälpmedlet och informerar om dessa.

Specialanpassa vid behov

Om behov hos en patient inte kan tillgodoses med ett anpassat hjälpmedel, inom eller utanför sortimentet, kan det bli aktuellt med en specialanpassning. En specialanpassning ska baseras på en skriftlig anvisning och produkten ska vara avsedd för en namngiven person. För mer information, se varje hjälpmedelsverksamhets information om specialanpassningar.

Informera 

Information om hjälpmedlet och dess användning ska ges till patienten. När det är aktuellt ska närstående informeras. Informationen bör lämnas både i skriftlig och muntlig form och den ska anpassas till patientens ålder, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar, exempelvis kognitiv förmåga. 

Tillverkarens bruksanvisning ska alltid lämnas med hjälpmedlet. Vid genomgång av bruksanvisningen är det viktigt att informera om användningsområde utifrån tillverkarens avsedda syfte, eventuella begränsningar samt om skötsel och underhåll. Komplettering av bruksanvisningen ska göras vid specialanpassning. Om en bruksanvisning behövs på annat språk, kontakta respektive hjälpmedelsenhet. Leverantörerna kan ha bruksanvisning på flera språk.

Förskrivaren ska också informera om eventuella lånevillkor, försäkringsskydd och återlämning av hjälpmedlet.

Instruera och träna

Förskrivaren ansvarar för att instruera patienten hur hjälpmedlet ska användas och hanteras. När det behövs en lång träningsperiod är det viktigt att patienten får information om vem som har ansvar för träningen eftersom förskrivaren kan delegera träningen till någon annan befattningshavare.  

När hjälpmedlet ska användas av till exempel närstående eller personal ska de få motsvarande instruktion. Förskrivaren måste förvissa sig om att närstående och exempelvis kontaktperson för personalgrupper har förstått instruktionerna. 

Verksamhetschef har ansvaret för att personal eller personliga assistenter har tillräcklig kunskap för de arbetsuppgifter som ska utföras. Verksamhetschefen kan komma överens med förskrivare om att utbilda personal, men det ligger då utanför förskrivningsprocessen.

Följa upp och utvärdera funktion och nytta 

Förskrivaren ansvarar för uppföljning av förskrivet hjälpmedel. Uppföljningen syftar till att utvärdera om hjälpmedlet uppfyller tidigare uppsatta mål samt att den information och de instruktioner som tidigare lämnats uppfattas på ett korrekt sätt. 

Patienten ska upplysas om vem som har det fortsatta uppföljningsansvaret.

Avsluta en förskrivning 

Om en uppföljning och utvärdering visar att målen nåtts kan ärendet avslutas. Information ska ges om vem man kan vända sig till om behoven förändras.

Förskrivningsprocessens olika steg

Bilden är hämtad från Socialstyrelsens skrift Förskrivning av hjälpmedel (artikelnr 2016-8-2)

Överklaga beslut och klaga

Det finns inte någon formell rätt för patienten att överklaga när förskrivaren bedömt att ett visst hjälpmedel inte kan förskrivas. Förskrivning av hjälpmedel görs utifrån hälso- och sjukvårdslagen där beslut inte kan överklagas. Om patienten inte är nöjd med förskrivarens bedömning kan hen framföra det skriftligt till förskrivarens verksamhetschef. Blankett finns på länken nedan.

Det finns också möjlighet att framföra sina synpunkter på vård och omsorg till Patientnämnden eller rådgöra med dem. Läs mer om detta på Region Västmanlands webbplats

Kontaktuppgifter till Patientnämndens kansli 

Telefon: 021–17 59 00 E-post: patientnamnden@regionvastmanland.se