Rättigheter för asylsökande, gömda och tillståndslösa
För att främja en jämlik och rättssäker vård är det viktigt att bedömningar görs i enlighet med gällande lagstiftning samt Socialstyrelsens vägledning om vård som inte kan anstå.
Här hittar du Socialstyrelsens riktlinjer.
Bedömningen av vad som utgör vård som inte kan anstå kan i vissa fall vara komplex och kräver såväl medicinskt omdöme som kännedom om aktuellt regelverk. Det är därför viktigt att vårdpersonal har tillgång till aktuell information om lagstiftning, föreskrifter och vägledningar inom området.
Vid osäkerhet om patientens rätt till vård eller aktuell avgiftskategori bör gällande regionala rutiner följas och stöd sökas i tillgängliga vägledningar.
Den nya mottagandelagen (SFS 2026:999) som ersätter lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA), innebär inga förändringar av asylsökandes grundläggande rätt till hälso- och sjukvård samt tandvård.
Den nya mottagandelagen anpassar terminologin till EU:s regelverk och använder bland annat begreppet sökande av internationellt skydd vid sidan av den traditionella benämningen asylsökande. Boendena där de anvisas att bo kallas för mottagning- och återvändandecenter.
Det införs områdesbegränsningar som innebär att den sökande som huvudregel ska vistas inom det län där de har sitt anvisade boende. Rätten till vård påverkas inte, men patienter som behöver resa utanför sitt anvisade område för vård kan behöva tillstånd från Migrationsverket för att tillfälligt vistas utanför området. Kort sagt vården ska sökas inom det län där den personen anvisats.
För hälso- och sjukvården innebär förändringen främst ett ökat behov av information till patienter och samverkan med Migrationsverket vid vårdkontakter som sker utanför patientens anvisade län. Vårdens ansvar att erbjuda vård enligt gällande lagstiftning påverkas inte även om det gäller mer högspecialicerad vård i annat län.
LMA-kort ersätts av ansökningskort
I samband med att den nya mottagandelagen träder i kraft kommer LMA-kortet successivt att ersättas av Migrationsverkets ansökningskort.
Det nummer som idag kallas dossiernummer (tidigare ofta benämnt LMA-nummer) som idag används följer personen även i det nya systemet och benämns individnummer.
Numret är en central identitetsuppgiften i kontakten med hälso och sjukvår och tandvård. Korten fyller i huvudsak samma funktion som tidigare, nämligen att styrka personens status inom Migrationsverkets mottagningssystem.
Vera Asyl
Under en övergångsperiod kan LMA-kort och dom nya Ansökningskorten finnas. Viktigt att utgå från den status som finns i Vera Asyl på patienten. Där ”grön bock” visar att patienten är inskriven i migrationsverkets system och klassas som Asylsökande. Ett ”rött kryss” indikerar på motsatsen. Exempelvis att personen har fått uppehållstillstånd och inväntar folkbokföring och personnummer, eller att personen undanhåller sig avvisning eller utvisningsbeslut och betraktas som gömd/tillståndslös.
Region Västmanland arbetar för att främja jämlik hälsa, mänskliga rättigheter och likvärdig tillgång till regionens verksamheter. Arbetet omfattar bland annat frågor som rör migration, inkludering och tillgång till hälso- och sjukvård.
Regionen ansvarar för hälso- och sjukvården och har en viktig roll i att säkerställa att personer som är nya i Sverige får tillgång till vård utifrån sina rättigheter enligt gällande lagstiftning. Det omfattar bland annat hälsoundersökningar, hälsoinformation och vid behov psykosocialt stöd.
Frågorna är tvärsektoriella och berör flera av regionens verksamheter. Arbetet utgår från nationell lagstiftning, principer om mänskliga rättigheter samt målsättningen om en god och jämlik vård på lika villkor för hela befolkningen.
I uppdraget ingår även att samverka med länets kommuner, Länsstyrelsen, statliga myndigheter, civilsamhällets organisationer och andra relevanta aktörer för att stärka förutsättningarna för hälsa, delaktighet och inkludering i samhället.
Här kan du läsa om den hälsoundersökning som asylsökande och personer som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd har rätt till.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:11) om hälsoundersökning av asylsökande med flera, står det att
- hälsoundersökningen är ett erbjudande, som ska innehålla viss information
- syftet är att uppmärksamma behov av vård och behov av smittskyddsåtgärder
- hälsoundersökningen ska innefatta samtal, provtagning och eventuell kroppsundersökning
- samtal med barn ska anpassas och innefatta påverkan av andra familjemedlemmars hälsa
- information ska ges om hur man kontaktar hälso- och sjukvård och tandvård
- remittering till annan vårdgivare kan göras.
Vem ska erbjudas en hälsoundersökning?
Följande barn och vuxna ska via primärvården erbjudas en kostnadsfri hälsoundersökning enligt lag
- asylsökande
- personer som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Undersökningen erbjuds när personerna själva uppsöker primärvården.
Hälsoundersökning ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjudas alla asylsökande, både vuxna och barn.
Även följande folkbokförda barn och vuxna, med fullständigt personnummer, har rätt till en kostnadsfri hälsoundersökning via primärvården om så önskas
- kvotflyktingar
- anknytningar till flyktingar
- asylsökande som fått uppehållstillstånd men inte hunnit göra en hälsoundersökning under asyltiden
- övriga barn som inte omfattas av bestämmelser om statlig ersättning, enligt regionalt beslut.
Hälsoundersökningen om den inte uppenbart är obehövlig ska ske inom 2 år från att personen kom till Sverige, där efter i särskilda fall.
För att regionen ska kunna få ersättning för en genomförd hälsoundersökning av en nyanländ person som har fått uppehållstillstånd. För att få ersättning ska hälsoundersökningen vara genomförd inom ett år från det datum personen första gången togs emot i en kommun. Det gäller under förutsättning att en undersökning inte redan genomförts, till exempel under asyltiden.
Hälsoundersökning ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjudas alla asylsökande, både vuxna och barn inom 2år.
Högriskländer
Hälsoundersökningar utförs av Närvårdens hälsomottagning.
Kommuner och regioner är beroende av tolkar i sitt dagliga arbete för att kunna möta personer som inte behärskar svenska. Tillgång till en kompetent tolk är en förutsättning för tillgänglig och rättssäker samhällsservice.
Tillgång till tolk regleras i förvaltningslagen. Av 13 § förvaltningslagen (2017:900) framgår:
- När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar språket ska myndigheten vid behov anlita tolk.
För hälso- och sjukvården finns dessutom ytterligare en reglering i patientlagen. Den syftar till att stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Där sägs bland annat att informationen till patienten ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar.
Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen.
Grundläggande utbildning om tolkanvändning Tolkutbildning
Behöver du stöd i vilka regler som gäller för utlandsfödda personer som söker vård i Västmanland, kan du hitta informationen under patientadministration